Livländska stamgrenen

Livland är namnet på en historisk region i Baltikum, som störst omfattande

nuvarande Lettland och Estland men i svensk historieskrivning syftar namnet dock oftare på södra hälften av Estland och norra hälften av Lettland, det vill säga Svenska Livland vilket var ett svensk hertigdöme

1629 till 1721.

 

Enlig Anrep så kom Johan von Klingspor med Herman von Saltza till Livland  1260 och deltog såsom ordensriddare i Bröderna av Kristi Riddarskap i det heliga kriget mot muselmanerna och 1291 i stormningen av S:t Jean d’Acre.

 

Johan von Klingspor var gift med Margareta von Tiesenhausen och han byggde  vårt första kända stamgods Klingsporshof nära Riga i Yxkulls socken. Godset  byggdes av sten men i våra dagar finns endast grunden kvar. Klingsporhof kom att förbli det Klingsporska stamgodset under många generationer från

mitten av 1200-talet till mitten av 1500-talet.

 

Stefan von Klingspor levde i livland i mitten på 1300-talet och var gift med

Gödecke och han var antagligen son eller sonson till Johan von Klingspor.

Herman von Klingspor är vår förste kända stamfader, levde på tidigt 1400-tal,

var troligtvis son till Stefan von Klingspor och far till Stefan Hermanson von Klingspor.

Från och med Herman von Klingspor finns det kvarvarande födelse och dödsattester

på all upptagna is the Klingsporska familjeträdet.

 

Stefan von Klingspor ägde Klingsporshof (Woislawa), Solivitza (Silsa) i Saris socken i.

Livland, var tysk ordensriddare i Preussen och krigsöverste från 1440 till 1460. Han

var gift med Birgitta von Dönhoften. Och de hade en son Mathias som var

född1460.

 

Mathias von Klingspor innehade Klingsporshof i Yxkulls socken i Livland och 1507

fick han i förläning ett gods av ärkebiskopen Mikael i Riga. Mathias var också Rådsherre

i Polen, var gift med Margareta von Bergen och 1520 fick en son Stefan.

 

Stefan von Klingspor ägde Klingsporshof och var Amtman på Ambotten i

Polen 1563. År 1566 blev han hövitsman på biskopsslottet Amboten i västra

Kurland (historiskt är Kurland benämningen på ett landområde beläget

väster och söder om Rigabukten och området hade tidigare en betydande

svensktalande befolkning, varav en återstående rest bebodde ön Runö i

Rigabukten ända fram till andra världskriget). Stefan var gift med Margareta

von Zöge, som i vapnet förde en fläkt örn i svart fält. Deras son Johan var

född 1542 på Klingsporshof och är stamfader för den svenska grenen av

släkten.

 

Johan von Klingspor kom 1563 till Sverige såsom page hos drottning

Catharina Jagellonica. Mot Erik XIV:s förbud, reste hans bror Johan, hertig

av Finland och sedermera Johan III av Sverige, till Polen och gifte sig den 4

oktober 1562 i Vilnius med prinsessan Katarina Jagellonica. De unga tu höll

hov i Åbo där de bodde. Johans anknytning till Polen ledde till en oförsonlig

konflikt mellan honom och Erik, som misstänkte Johan för att konspirera

med Polen-Litauen.

 

I augusti 1563 togs Johan till fånga efter att ha belägrats i Åbo slott i ett par veckor.

Katarina följde av egen fri vilja med Johan till fångenskapen i Sverige på Gripsholms slott.

 

1568, blev Katarina och Johan frigivna och våren 1569 kröntes Katarina till Sveriges

drottning efter fyra år i fångenskap på Gripsholms slott.

 

Johan var Överstejägmästare hos hertig Johan av Östergötland och inledelsevis

hovjunkare för hertiginnan och slutgiltigen som hovmarskalk hos drottning Katarina.

Johan erhöll från kung Johan Olhamra 1611 och Bällsta 1612 båda belägna i

Vallentuna socken.

 

Han sålde 1600 Klingsporshof och de andra godsen i Yxkulls socken i Livland

efter godsen hade varit i familjens ägo i över 350 år.

 

Johan var gift med Margareta von Buddenbrock , avled vid 94 års ålder och gravsatt i Riddarholmskyrkan och sedermera flyttad till familjegraven under koret i Vallentuna kyrka

och hans 16 anors begravningsvapen hänger i kyrkan och hans begravningspredikan finns i

familjens ägo.