Klingsporska Släktföreningen

Den svenska introduktionen


Det tog lite tid innan de främmande riddarna blev accepterade av den gamla inhemska adeln. I samband med färdigställandet av den nya Riddarhuset så uppgjordes den nya riddarordningen och enligt den så fick all adel säte och stämma där.

 

Johan von Klingspor hade två söner Staffan och Johan Gustaf som blev naturaliserade och introducerade på Riddarhuset 1633, 70 år efter inkomsten till Sverige, med nummet 186, sedermera ändrat till 195.

 

Det högre numret kom till på det sättet att när den danska adeln i de erövrade provinserna Skåne, Halland och Blekinge blev introducerade så placerade man dem lite här och där och avstod från att ge dem de allra sista numren.

 

Staffan var född 1611 och ägde Bällsta och Olhamra i Vallentuna socken, Attarp samt Näsbyholm i Fryele socken, Jönköpings län. . Han erhöll i förläning 1645 Woislawa by och 1647 Demaschowiza ödegods, båda i Ingermanland (Ingermanland är ett historiskt landskap beläget söder om Finska viken samt norr och söder om floden  Neva och var svensk under tiden 1617-1721).

 

Staffan började i kavalleriet som ryttmästare och han var med i kriget i Skåne 1644 och visade stor tapperhet under Karl X Gustavs polska krig på 1650-talet. Han avgick från kavalleriet 1674 med generalmajors avsked.

 

Han sändes 1644 av Gustaf Horn med 800 ryttare att betacka artilleriet, som var på väg från Jönköping mot snapphanarna och framkom segrande till Lund.

 

Staffan gifte sig 1639 med Sofia Anna Chemnitia och hade fem barn. Han begravdes 1680 på samma gång som sin fru, sin måg och sonen Mattias Henrik, som dog i slaget vid Lund, med stor ståt i Riddarholmskyrkan. Sedermera flyttades de till den av sonen Adolf Magnus uppbyggda och präktiga familjegraven i Vallentuna kyrka.